Doc's gang hade rätt medicin för att bota de som var svältfödda på jazz
ā la New Orleans. Speciellt då Bent Persson, den mest namnkunniga i
gänget.
Säsongspremiären hos jazzklubben Kalmar Nyckel var välbesökt.
Många som hade saknat den här formen av jazz. Efter inledande Doctor Jazz var de flesta kurerade. Men inte mätta.
Repertoaren var smakfull och gjorde ingen besviken. När sextetten väl
hade bestämt sig presenterades de flesta låtar som förknippas med New
Orleans. Careless love följdes av I've found a new baby. Så var det med
den kärleken...
Alm gav oss en höjdare
Det var få fötter som höll sig stilla när bandet spelade
upp Tin roof blues, Tiger Rag, Jazz me blues, St Louis blues och alla
traditionella klassikerna. Någon dans blev det dock inte, trots
bandledaren Claes von Segebadens trägna uppmaningar. Men visst fick
musiken tanken att gå till ribbstolar och skolaulor.
|
Bent Persson, kornett och trumpet, var något av gängets affischnamn. Han lär vara lika känd i USA som i Sverige,
inte minst för hans nedteckningar av Louis Armstrongs solon. (sic)
Bent Persson är en ofta anlitad solist. Här gav han svar på frågan varför.
Anders Alm, klarinett och sång, är kanske inte lika känd. Tyvärr, för
det är han värd. Hans solo i Hoagy Carmichaels New Orleans var en av
kvällens höjdare.
Trombonisten Knut Rutenborg tillhör inte det ordinarie gänget, men
smälte in väl. Och det var inte förvånande. Han har spelat med de
flesta. Trummisen Sven Stålberg är unik. Han har lyckats bevara det
gamla sättet att understödja medmusikanterna, utan att använda sig av
moderna påfund som high hat och en uppsjö cymbaler och pukor. Talar vi
om att basisten heter Göran Stachewesk (sic)* så är alla nämnda.
PER-HENRIK CELLTON
|