Livsbejakande jazz med glöd

KUSTBANDET:

Kustbandet bjöd på en mycket angenäm och mysig blandning av smittande, glad och livsbejakande klassisk jazzmusik med glöd, behaglig sentimentalitet och givetvis massor av sväng.

4 FYRAR
KUSTBANDET

Musikpaviljongen Liseberg, torsdag

Efter tre kvällar med moderna toner var det i går dags för klassisk jazz i Lisebergs Torsdagsjazzserie. Kustbandet från Stockholm anses som landets främsta när det gäller att förmedla tidig jazz från 1920- och 30-talen. Den elva man starka orkestern har ett tidsenligt, men ingalunda omodernt sound. Det lär vara minst tio år sedan bandet spelade i Göteborg, come backen sammanföll med ett ogästvänligt duggregnande. Väta och vindar påverkade inte musikanterna, de förmedlade både värme och jazz av god kvalitet. Publiken, drygt 100-talet, hängde med på en nostalgisk resa till Harlem och New Orleans. Louis Armstrong och en tidig Duke Ellington är orkesterns ideal, den kan verkligen den sortens musik.

En stor tillgång är förstås trumpetaren Bent Persson, som verkligen kan sin Armstrong utan och innan. Bent har också en läcker ton i instrumentet, som kommer mycket nära Satchmo. Det kändes nästan som om Armstrong fanns bland oss.

Kustbandet blandar också friskt med schlager och evergreens. Torsdagens konsert blev en mycket angenäm och mysig blandning av smittande, glad och livsbejakande klassisk jazzmusik med glöd, behaglig sentimentalitet och givetvis massor av sväng. Unge Göteborgssaxofonisten Klas Lindquist är ordinarie i bandet, men kunde inte medverka i går utan ersattes utmärkt av göteborgaren Peter Hallgren.

Bent Persson är förvisso en driven solist, men har många skickliga kolleger, som också gjorde gott ifrån sig. Exempelvis saxofonisten John Högman, pianisten Pelle Larsson och presentatören, trombonisten Jesse Lindgren. Jesse, i likhet med trumpetaren Ola Pålsson, bjöd på glad sång emellanåt.
För dem som missade Kustbandet i går ges en ny chans i höst då orkestern medverkar i Konserthusens måndagsjazzserie.